efficio.

tänk om man skulle kunna få spara kramar, dofter och kärlek i en ask och öppna den när man själv är helt tom.

världen skulle vara mycket bättre då.

saknad är så himla fint på så sätt att man värderar närhet och möten på ett helt annat sätt när man längtar efter dem där läpparna som man vet att man kommer få nudda om ett x antal dagar igen.

det blir lite svårare när man vet att den här kyssen är den sista och det bara är så. det skulle underlätta om man fick ha några i en ask och vänja av sig. nu när dem där betydde mer än om han på sätet bredvid mig skulle ge mig dem. ushh.