efficio.

.. vintern var tyvärr starkare än dig. pappa trycker på tutan där han väntar i bilen och ni vet ju själva att det är det sista man behöver när man i hallen virrar runt klädd i panik och man aldrig begriper hur ens vantar alldeles för sällan befinner sig där man slängde av sig dem sist. juste! låset till skåpet på gymmet. kutar in med skorna. tänder taklampan och allt man tänker är VART?! VART?! VART?! öppnar lådor och dyker ner i väskor. pappa fortfarande i bilen. fan! rör något hårt och kallt. score! ahh jag får skita i läppstiftet idag. släcker lampan. hittar iallafall min långa fårullskapa jag ärv av farmor. jävla snyggt, är det sista jag tänker innan hjärncellerna tar sig en extra snurr för att få sig en chans till att lokalisera min svarta sjal från Barcelona. ännu en vända till min bombarderade håla längst bort i villan. ett klick på lysknappen och direkt fullpott. shitshit. bråttom vare ja! vrider om nyckeln, samtidigt ramlar polletten ner.. taklampan i rummet! det är det där pappa aldrig slutar tjatar om och det blir bara nya bortförklaringar varje gång han påpekar att det var tänt överallt när han kom hem. det förträngs snabbt. vänder mig om kontrollerat, men tydligen inte tillräckligt, för bums ligger man försvarslös på rygg i halt snöslask och jag får ur mig en djup suck följt av en hög grymt. pappa frågar hur det gick med mig. ignorerar. istället greppar jag min blöta plånbok och dumt borstar av allt det blöta. smäller igen bildörren och pappa klickar på P3, en kanal som aldrig sviker.