weak
söker praktik.
lipstick
no make up except my lovely dark red lipstick!
Är ett klädintresse nödvändigt för ett modeintresse?
en inervju av benjamin rask.
"Under min uppväxt i den mellanstora småstaden var mode för många något konstigt. Kanske inte skräckinjagande men ändå lustigt och överflödigt. Visst gick det att vara lite intresserad av design eller möjligtvis kläder men att köpa en modetidning var uteslutet. Jag tillhörde länge motståndsrörelsen, ung och förvirrad fann jag en väntad tillflyktsort i mammas gamla Vogue. Plaggen i sig spelade nog aldrig någon roll – det var ju ingenting jag någonsin skulle kunna ha på mig. Där fanns något annat, en mystik, en amoral, spännande kvinnor som rökte ciggar, hängde med ännu mer spännande män utan tröja. Bilder som skvallrade om andra människor, andra platser och andra sätt att leva.
En del år har gått – modet är nu som det populärt kallas folkligt. Kedjor som förut sålde kläder prånglar nu ut mode. Våra popkulturella stjärnor är inte längre bara musiker eller skådespelare utan även modearbetare. 90-talets redaktionsassistenter har blivit chefsredaktriser och är som bekant lika uppvaktade för sin klädsel som för sina arbeten.
Jag har aldrig varit särskilt utlevande i min klädstil. Då och då har jag ambitioner för den, vill se fin ut men inte trendig. När jag gick på gymnasiet vore det höjden av lycka att bli kallad för trendig, nu känner jag ingen som vill se trendig ut även fast nästan alla jobbar med mode. Det finns hos mig liten lust att se ut som mode, att vara det.
Det har alltså skett en förskjutning, när massan vill klä sig i Paris och Milano vill jag tänka Madame Grès eller Lucien LeLong. Mitt modeintresse har intellektualiserats vartefter det som förut var udda nu blivit vardagsmat. Kanske handlar det bara om medelklassens fåfänga försök till positionering, ett självvalt utanförskap.
Nu för tiden vill jag allt oftare ha enkla kläder på mig, vanliga byxor och en vanlig tröja. Allt det jag svurit på att kämpa emot har jag blivit – tråkig och en smula ointresserad. De kläder som verkligen är intressanta är ändå för dyra, förmodligen kommer de inte ens att gå i produktion. Ändå tar tanken på att vara intresserad av mode utan att älska kläder emot. Förlorar inte de designer jag tycker om sin legitimitet om inte ens jag, en beundrare, känner särskilt stor lust att bära deras kläder?"
februari
när man lutar sig med kupad rygg mot sätet. drömma sig bort. musik med pianointro. partyackord från helgens bravader. destinationens drömmar. fantasier. allt är valfritt. innan man sjunker för långt bort tar man ett tuggummi mot lock för öronen ifall man skulle lyfta upp till det blå. dit ska jag i februari. högt upp.
no make
mitt ansikte är så köttat. har både blekt ögonbrynen och färgat ögonfransarna. ögonbrynen är dock mkt ljusare och syns nästan inte. först såg det ut som jag hade cancer. vant mig nu å ja gillare. no make. as soft man.
ignore
jag pluggar inte idag
jag går på rebecca & Fionas skivsignering
äter svampsoppa
bleker ögonbryn
impregnerar nya skor
klipper mitt hår
eyelash
en ögonfrans! om jag får önska, sätt på mig färg. en stor grovstickad senapsgul tröja, ett par tajta mörkturkosa byxor, mina blommiga röda docs. inte glömma mina runda solglasögon. utsläppt självtorkat långt hår med lockar och svall.
DÄR HAR NI MIG.
ändå finner jag mig alldeles för ofta i svartsvartsvart. men man får inte sticka under stol med att det är för jävla snyggt. jag trivs bäst i att se mig i spegeln så. fast ändå med en gnutta färg. ändå..
exprement
äntligen. igår blev jag klar med min kavaj jag sytt. vi var tvugna att sy en vit. ja vit, vanlig rak kavaj med normalt krage och slag med en längd som var halvlång. man gav dem strikta reglerna till början en suck men att i efterhand buga och bocka. inga egna beslut behövde tas. inte få beslutsångest över material och tyg eller fundera över vilken krage som skulle passa bäst till. allt var bestämt. dock har jag fortfarande ett höjt ögonbryn ang det vita tyger. såklart ska vi lära oss att hålla det rent och snyggt men hallå..med kreativitet och klur hit och dit har jag bestämt mig för att göra så som hon på bilden. färga kavajen i en ljus färg. sen doppa hälften eller 30-40% av den i en mörkare nyans. kommer inte förlora något på det om de skiter sig då jag heller inte vill använda den vit.
paint
jag skulle vilja besitta den naturbegåvning att kunna rita. överföra ens tankar och känslor på ett papper så att någon annan förstår precis hur man tänker utan att själv säga ett ord. att ligga på samma nivå som sträckgubbar är något jag skulle vilja utveckla. en målarkurs eller gå med i en udda skissgrupp skulle against all the odds inte vara helt fel. man känner ju trots allt någon gnutta ambition här inne någonstans så det ska man väl ta vara på ändå..
miss
jag vet inte vad jag ska ta mig till. hjärtat dunkar men huvudet står bara still.
jag har bestämt att jag ska vara ljusbrun-/ mörkblondhårig nu. jag trivs. dock ett dillemma då jag stirrar mig blind på rött hår och faller in i nostalgiska tankar till då jag såg foton på mig med ett färgsprakande trassel på huvudet. för att inte nämna mitt orangea svall. min mage viker sig.
känslor väger mest
du vände mig ryggen när jag som mest behövde dig.
bara för att jag har sagt det rakt upp i ditt ansikte och
jag kramade dig innan vi skilldes åt är det inte glömt imorgon.
vart jag mig i världen vänder..
..står jag jag ändå här med en bunt foton i mina händer.
ph by me, från ett par dagar bakåt.
gamla stan
fotoprojekt i skogen!
när man lekt dektektiv med farmor efter svamp så blir det allt till att laga en soppa på monangen!
research till mitt projektarbete. pepp,
nytt halsband från lindex!
när jag satt och stirrade ut från min syplats i skolan. ganska underhållande en fin höstdag! fönsterplats<3
iblnad vill förmedla ord via bilder.
rött läppstift gled på när jag och carin fotade med rökbomber i en gles skog vid vattnet
rönnbär är röda! sådär jättefint!
mina guldbyxor, helt exalterad!
gossip på saturnus när jag äntligen blivit frisk!
springer till tunnelbanan i regnet. hon hatar regn och fukt. men älskar sina pink ends. me too!
everyday i´m sparkling
hej och hå. ja och carin har hängt sedan igår. pyssel, cheez ballz, glitter, skog, fotografering, godisskål, rökbomb, skratt, smältna skor, kläder, bajs och eld. ett separat inlägg will come. nu: plugg..
room
mitt rum är fint och inte fyrkantigt. format som ett litet men brett "L" med en utåtstående vägg som avskärmar en liten vrå från en annan. men jag trivs. lärt mig att trivas. fast det som hjälpt det att bli lite halvtrångt är nog min stora garderob, säng, gigantiska skrivbord bestående av en enda glasskiva, ett lågt brett kalasrött skåp och en störande byrå. min fantasi har fått snedslag och det enda jag vill ha är en klädstång. alla mina väggar är vita. jag pryder dem gärna med kläder. tavlor av skor och inramade modeplnscher samt uppställda streetstyleböcker och en en meter hög stående rosa flamingo pryder resten av det kala. på en krok högt upp mot taket hänger jag alla mina stickade och mer finare maxicardigans tillsammans med prickiga, volangiga och batikfärgade långklänningar. allt som saknas är en klädstång. även om den inte får plats. den ska in någonstans. det ska jag se till.
back
påväg mot vårdcentralen för återbesök. kolla prover och undersöka hur min kropp mår osv efter omständigheter. hoppas att jag kan komma tillbaka till mitt liv, hope it or not, till skolan! pepp!
det gör ont att veta men lika ont att undra
kastanjeträd och färg
höstsolen och de hyfsat många färgglada trädkronor gör sig fint här på landet medan jag ligger och sover har mamma sagt. jag är avundssjuk på min storasyster som går långa promenader i skogen och längs vattnet varje dag och kommer hem när jag kliver upp. min medicin gör sig bra i min kropp och snartsnart kan jag försiktigt ta mig ut en förmiddag och få hösten på bild och visa er!
De bytte skor, bytte kläder, de bytte tankar.
jag och en bra vän som bor oföskämt nära varandra brukar 99% av alla gånger man ska bort, på tillställning eller bara har klädtorka, ringa den andre i desperation efter något nytt. pinsamt nog är hennes klädhörna alla gånger full av prydligt vikta högar, sorterade underkläder och odentligt upphängda klänningar och koftor. min är dock ständigt ett kaos och varje gång fumlar jag ur mig en ursäkt som hon i nästa sekund viftar bort med handen, höjer musiken några stepp och dyker ner i dimman. ni vet när man inte orkar med sig själv längre och bara bryter kontakten från omvärlden för någon sekund och tappert tar sig igenom momemt 22. det här är galet.. hon kommer skaka mig och fråga vart gamla lisa har gått och vikt ihop sig någon stans.
jag står precis på gränsen horisonten är nån annans konstruktion
det är inte rättvist att vara instäng hemma med sjukdom samtidigt som man har ett instängt hjärta. när man tar 14 tabletter om dagen då många är smärtstillande tar läkemedlet sig aldrig in dit man hellst vill att smärtan ska dämpas. det är ju en helt annan sorts smärta. proppar i mig hård lakritskaramell efter hård lakritskaramell. kurarihop mig och lutar huvudet mot soffryggen. blundar lätt. försöker ignorera att en av mina bästa vänner precis väckt mig sent en lördagkväll från ingenstans. vi har inte bytt ord på en vecka och det första hon berätta är att hon idag varit och träffat honom med en kompis. det var visst allt hon hade att säga. han jag varit kär i princip hela sommaren. han som fått mig att le. kännt mig betydelsefull. ringt mig. sovit med mig sedan aprill. hållt min hand när ingen sett och kysst mig bakom husknutar på fester för att ingen skulle veta. men alla visste ju. de undrade varför det inte blev offentligt. men allt slutade med att det var mitt hjärta som gick itur i takt med att sommaren övergick till regninga stockholmsnätter och fallande löv. i telefonen frågade hon knappt hur jag mådde. trots körtelfeber, öroninflamation i båda öronen, spruckna lungblåsor och hosta. avlustade bara med ett "krya på dig" och ett "tror du vi kan luncha i veckan?". hur kan hon inte förstår att jag kommer sluta ögonen samtidigt som alla minnen med honom kommer gå som en film under ögonlocken när samtalet är över. jag håller emot men ögonen fuktas. min tinning täcks av tårar. följs av en till som försiktigt faller mot soffans överdrag. jag ignorerar det. jag ignorerar honom. åtmistinde försöker.
paparazzi
inne och slösurfade på rodeo.net så hittade jag mina snygga bröder på bilder från fashionweek.
fuck jag saknar dem.
emma till vänster och johanna till höger.
johanna och coca till höger.
