Är ett klädintresse nödvändigt för ett modeintresse?
en inervju av benjamin rask.
"Under min uppväxt i den mellanstora småstaden var mode för många något konstigt. Kanske inte skräckinjagande men ändå lustigt och överflödigt. Visst gick det att vara lite intresserad av design eller möjligtvis kläder men att köpa en modetidning var uteslutet. Jag tillhörde länge motståndsrörelsen, ung och förvirrad fann jag en väntad tillflyktsort i mammas gamla Vogue. Plaggen i sig spelade nog aldrig någon roll – det var ju ingenting jag någonsin skulle kunna ha på mig. Där fanns något annat, en mystik, en amoral, spännande kvinnor som rökte ciggar, hängde med ännu mer spännande män utan tröja. Bilder som skvallrade om andra människor, andra platser och andra sätt att leva.
En del år har gått – modet är nu som det populärt kallas folkligt. Kedjor som förut sålde kläder prånglar nu ut mode. Våra popkulturella stjärnor är inte längre bara musiker eller skådespelare utan även modearbetare. 90-talets redaktionsassistenter har blivit chefsredaktriser och är som bekant lika uppvaktade för sin klädsel som för sina arbeten.
Jag har aldrig varit särskilt utlevande i min klädstil. Då och då har jag ambitioner för den, vill se fin ut men inte trendig. När jag gick på gymnasiet vore det höjden av lycka att bli kallad för trendig, nu känner jag ingen som vill se trendig ut även fast nästan alla jobbar med mode. Det finns hos mig liten lust att se ut som mode, att vara det.
Det har alltså skett en förskjutning, när massan vill klä sig i Paris och Milano vill jag tänka Madame Grès eller Lucien LeLong. Mitt modeintresse har intellektualiserats vartefter det som förut var udda nu blivit vardagsmat. Kanske handlar det bara om medelklassens fåfänga försök till positionering, ett självvalt utanförskap.
Nu för tiden vill jag allt oftare ha enkla kläder på mig, vanliga byxor och en vanlig tröja. Allt det jag svurit på att kämpa emot har jag blivit – tråkig och en smula ointresserad. De kläder som verkligen är intressanta är ändå för dyra, förmodligen kommer de inte ens att gå i produktion. Ändå tar tanken på att vara intresserad av mode utan att älska kläder emot. Förlorar inte de designer jag tycker om sin legitimitet om inte ens jag, en beundrare, känner särskilt stor lust att bära deras kläder?"
